Surte Jultomtars Julhälsning på Torget 1945
Av Otto Jönsson

God Jul till alla denna fredens Jul
Till den gamla bryggan, älv och båtars skjul
och gamla kvarnen, som ger oss ljus
och till hyttan från 60-talet
som ger oss kovan, hm – ej så galet
Ja, Rådhuset –  som förr var gråa cellen
nu visar Tiden  – Tiden, Julekvällen.
Från Göteborg vi har två hus här uti stråket.
De har berikat oss med masthuggsspråket.
Så har vi Bromöhuset ifrån Skaraborg
som liksom andra gett oss glädje – sorg.
Och Stenhuset i all gammal vördig ära
och Slottet, Brattåshuset mottog folk från alla väder
och många utav dem är Brukets fäder.
Och Trähuset, som tillhör marken, jorden
och så det där, som är symbol för Norden….
Ja – alla önskas Goder Jul.
Så och Viktoria och Hoppets hus
De namnen ger oss glädje, hopp och ljus.
De nya husens folk vi ej förglömma för andra
vi önska dem desamma – desamma.
Och Granhäcken med sin Sigtuna
de lyser mot bergen och skogen den gröna
Och huset med minnen uppifrån Liljedahl
och Borgen, Borgen vårt sportideal.
Från Skolans Kulle förståndet sprides
Från Brattåskullen härlig utsikt gives
över idogt folk i hus och egnahem
En sällsam tanke – hjärtats tysta ord
vi minnas våra kära i Kyrkogårdens jord

Sprid ljus och glädje du vackra gran från skogen
En goder vilja är julens orden
Följ den – så blir det Frid på jorden

God Jul!

Julsång
som alltid sjöngs vid söndagsskolans julfest i gamla Missionshuset i Surte

Så pyntat och fint står lantmannens tjäll
och brasan den brinner på spisens häll.
Och mor sätter ljus uti stakar av trä
och lillebror rider på morfars knä.

Och pappa han kommer med grannlåt från stan,
med stjärnor och glitter till julegran.
En docka får lillan, det bästa hon vet,
och pojkarna alla får var sin trumpet.

Och granen den prydes och barnen ser på:
O, tänk vad vår gran den är vacker ändå,
Och sen börjar leken kring granen med fröjd
och morfar han ser däruppå så förnöjd.

Och mamma, som alltid är älsklig och söt,
hon dukar på bordet båd’ lutfisk och gröt.
Envar tager för sig som hungrande gäst,
men lillebror äter med fingrarna bäst.

Nu alla är mätta och lyssnar med fröjd
till pappa, som läser om barnet från höjd,
som lades i krubban på bädd utav strå
och kom för att  frälsa båd’ stora och små.

Så ändas till sist deras julafton skön
De bedja nu alla till Herren sin bön
Och gå sen till vila båd’ stora och små
Till julottan skola de dagen därpå.