I mer än 100 år tillverkade glasbruket i Surte buteljer som exporterades till alla världens hörn. Den första tiden blåstes glaset för hand och under 1:a världskriget kom den maskinella tillverkningen igång. 1978 tillverkades den sista buteljen i Surte – en epok var över. Intresset för glasbruket levde kvar och 1992 invigdes museet.
Glasbruksmuseet ger liv åt en viktig epok i svensk industrihistoria. Här kliver du rakt in i ett brukssamhälle som nu är borta, men som faktiskt fanns för inte så särskilt länge sedan. Med kunniga och varsamma händer har duktiga konstnärer och hantverkare lyckats återskapa miljöer både från bruket och från det samhälle som var så intimt förknippat med glastillverkningen.
När du går in i hyttan kan du nästan känna värmen från ugnarna, och i den angränsande maskinhallen tycks produktionen bara ha avstannat tillfälligt. Allt är rekonstruerat efter bevarade ritningar och noggranna beskrivningar från folk som var med.
Är du gammal nog att komma ihåg när mjölk såldes i glasflaskor? Då kommer du nog att hitta flera gamla bekanta i den omfattande glasutställningen. Här finns också den gamla pilsnerbuteljen, svagdricksdamejeannen i sitt träankare och sockerdricksflaskan med den praktiska patentkorken samt en massa annat intressant emballageglas.
Kring bruket i Surte växte det upp ett helt samhälle och flera av bostäderna byggdes och ägdes av bruket. En glasarbetare hade långt in på 1940-talet fri bostad, fri ved samt ett potatisland som extra anställningsförmåner. Bruket lät också uppföra en skolbyggnad, inrätta en handelsbod, biograf, badhus och bekostade till och med en idrottsanläggning. I museet får du göra ett besök i en glasarbetarbostad från 1930-talet och här finns också en tidstypisk interiör från Surte kooperativa handelsbod.
Foto: Jouko Kangasoja
